Stenvalvsbro vid Asån längs Skalstuvägen, Jämtland

Ett litet paket bilder av både sten, träd, blommor, en utsikt över sjö och en trädfraktande lastbil från en oplanerad tur upp mot Medatugusjön den 27 juli 2007. Vi stötte längs vägen på upprepade skyltar om stenvalvsbroar och fick så småningom genom att stanna vid Asån klart för oss att vi åkte längs en väg byggd på 1800-talet - Karl Johansvägen. Google hjälper mig att finna en hel historia om Skalstuvägens historia som efter det att Karl XIV Johan 1835 hade invigt den kom att kallas Karl Johansvägen. Historien är skriven av Bo Oscarsson som var den som såg till att broarna inte förstördes 1991. Hela historien som han berättar den finns vid denna länk -http://web.telia.com/~u63501054/Skalstuvegen.html

Här är Asåbron som jag naglade fast den i min kamera.














Här är en vy ut över Medstugesjön.














På vägen som man även nu håller på att vidga ut fraktar man timmer.














Och här rinner Asån.














Och vid vägbanken vid Asån finns vackra rallarrosstånd.

Fröå gruva, en historia om slit, släp och konsthus

På Åreskutans vackraste sida ligger resterna av Fröå koppargruva. Området som stod och förföll efter att brytningen slutat i början av 1900-talet har nu i mycket rastaurerats av ideella krafter. Det finns en webbplats www.froagruva.nu där det finns beskrivet. Jag tog några bilder när vi guidades runt där den 29 juli. Av en slump hade jag någon veckan innan läst en bok, Hur låter åskan, Förstudium till en vetenskapsteori av Johan Asplund. Den innehåller en del som kort och gott heter Christopher Polhem och som resonerar om begreppen konst och vetenskap och begreppet konsthus, något som man plötsligt står inför vid Fröå, huset där vattenhjulet finns.

En gruva förutsätter sten som inehåller mineral.

Det var tidigare bra om det fanns vattenkraft att driva pumpen som hämtade upp vattnet och malmen ut gruvan. Här är dammen vid Fröå.

Vattnet forslades från dam till vattenhjul och från gruvans botten tillbaka till dammen med rör och anordningar framst av trä.

Det stora vattenhjulet finns rekonstruerat i detta också rekonstruerade Konsthus.

Det första som händer med vattnet när det runnit ner till Konsthuset är att det trycks upp till hjulets övre del för att ge så kallat överfall. Vattnet pressas upp genom röret i mitten på bilden.

Här är konstruktionen av överfallet.

Och här hjulet i sin helhet.

Och här har vi utväxlingen till stånggången som går upp till gruvhålet för att driva utpumpningen av vattnet i gruvan.

Här tar stånggången sin början ut ur Konsthuset.

Och så här ser stångångsmekanismen ut.

Här går stångången in i huset ovanför gruvhålet.

Här är arrangemanget ovanför gruvhålet med sitt intrikata pumpsystem.

Jag kan verkligen rekommendera att besök på Fröå, guiden är kunnig och har mycket att berätta.

Apropå Konsthus så finns det väl möjlighet att skruva ihop funderingar om just Fröås konsthus med de mer snäva konsthus (kanske?) som t ex nyligen sattes upp på sluttningen i Lilla Kivik. jag fattar det så att det är snävheten som Asplund vill åt. Se på min blog http://olle-platan.blogspot.com/2007/07/old-and-new-room-construction-lilla.html och på webben http://www.kivikart.se/kivik-art-centre-intro.htm .

Spån från Västfjället i Oviksfjällen

Some pictures from a walk on Västfjället Oviks mountins in Jämtland, Sweden.

Utsikt mot Dromskrevan i från nord nordväst på Västfjällets sydostsluttning.
View at Domskrevan.













Fjällbräken Athýrium alpéstre and probably Ripvide Salix glauca.













Lavarprydd sten. Stone painted by lichen.

Quartz blushing?

En närmare titt på samma sten.

A closer look at the same stone

En trappa byggd av naturen själv. Sedd ovanifrån.

A staircase created by nature itself. Seen from above.

Ytterligare en sten med kvartsstråk?

One more stone with lines of quartz?

Upp till Dromskrevan och ner mellan Tioknippen och Elvaknippen

A days walk in Oviks mountins in Jämtland Sweden. Up to Domskrevan and down between Tioknippen and Elvaknippen.
En dagsvandring juli 2007 i Oviksfjällen. Några glimtar av vad som dyker upp. Mestadels sten!

Något som först kan se ut som fågelskit men visar sig vara vackra kvartsstråk i stenen.
Something that first can be taken for birdshit is some kind of quarts.

Skrevan som ligger i riktning nordväst här sedd frånsydöst. När vi passerade ovanför den kunde vi se den vackra ryggteckningen på en tornfalk nedanför.

Domskrevan placed in nortwest direction is here seen fråm southwest. When we past above it we could se the colours of the back on a kestrel.

Naturen målar långsamt sina egna mönster.

Nature paints slowly it´s own signs.

Och en del är mer mjuka och tillfälliga.
And some of the signs are more soft and occasionel.

Och några, här fjälldaggkåpan, återkommer åtminstone till samma plats över ganska lång tid jämfört med svampar som man aldrig vet var man har.

And some at least return to the same place over rather long time compared to this kind of mushrooms.

Och en dela av de mjuka formgivarna försöker smickra in sig.

And some of them try to flatter the other.

Sten vid Allinge

Stone at Allinge, Bornholm, Denmark july 2007.

Bohuslänsgranit i Västerås

Så här använde man sten när man byggde Stadshuset i Västerås i början av 1960-talet.
This is the way they used stone building the Cityhouse in Västerås, Sweden in the 60th.
2 july 2007.

Rättning/Correction 2007-10-13

Inlägget hade tidigare rubriken Cararramarmor i Västerås. Det var fel. Min bror som stundom arbetar i huset har berättat att det är granit från Bohuslän som avbildas. Andra delar av stadshuset är beklädda med Ekebergamarmor,

This post earlier had the title Cararramarmor i Västerås. That was wrong. The stone on the wall are granite.

Sten vid Randklove Skår

Stone at Randklove Skår, Bornholm, Denmark july 2007