Efter att ha sett La Grande Arche i La Défence i Paris med 15 års mellanrum kan man fundera på monuments förgänglighet, maktstenars fall. 2006 i paris fick jag en starka känsla av att omloppstiden för La Grande Arche kommer att vara väldigt kort jämfört med den för Parthenon på Akropolis i Aten, även om byggnaden lkigger illa till, nu på grund av luftföroreningarnas inverkan på marmorn. Här några bilder som jag tog i Aten 1965. Det kommer en post till med bilder från samma stad 1976.
If you visit La Grande Arche in La Défence Paris with 15 year in between you might start thinking of of the period of revolution for that building. year 2006 in Paris I got a strong feeling that that time would be very short in comparison with the time of revolution for Parthenon on Acropolis in Athens. Here some pictures that I took in Athens 1965. The next post on the blog will show some pictures fråm the same town in 1976.
På lite avstånd ser Parthenon ut så här på sin klippa.
In a distance Parthenon look like this on its cliff.
Kommer man upp på klippan ser man retserna efter vad som en gång varit vackert ordnat nu som en obrukad stenåker.
When you climb up you see the rests of what once have been bautifully arranged now like an uncultivated fields of stone.
Men man möter raskt turiståkern. Området används, trots sitt förfall lockar den nyfikna människor med kartor i hand och önskan att bli fotograferade bland maktsymbolernas förfall. Jag - en ganska vanlig turisttyp har besegrat makten? Eller - makten faller alltid till slut - förhoppningsfull?
You meet the tuorist-field. It attract courious people with maps in hand and wishes to be photografed among the remnants of power. I a simple tourist have overlived the power? Or - power always fall?
Och en massa skönhet finns att se i detaljerna.
And there is a lot of beauty in the details left.
No comments:
Post a Comment